jag älskar dig.

Våra liv är som hotell; Vissa checkar ut tidigare än andra, vissa lämnar stora spår efter sig, andra inte. Idag blev ett rum tomt hos mig.. Det rummet var alltid fullt med liv och glädje, även massa bus och mys.. Nu är det tomt, och så tyst. Det är ett rum som jag kommer lämna orört, kvar kommer finnas massa minnen och kärlek. Det är ett rum som aldrig någon kommer checka in på igen. Det är ditt rum, och det kommer det alltid att vara, och om du en dag, av ett mirakel, skulle komma tillbaka så kommer det rummet stå och vänta på dig, precis så som du lämnade det, och jag kommer ge dig nycklen som om du aldrig varit borta. Varje natt kom du in till mig, la dig tätt intill och somnade med min arm runt dig, du sökte trygghet, likaså jag, och vi gav varandra det, varje dag, varje natt.. Jag vet att du stängde dörren efter dig, just för att bevisa att du nu är borta.. föralltid, men jag tror att jag ibland kommer gå till just din dörr, knacka på, med hopp om att du en dag ska öppna igen. För andra var du bara en katt, men för mig.. var du världen. ♥

Min fina, älskade, lilla tös, jag tänker på dig, hela tiden. Det är så tomt utan dig vid min sida om nätterna, det är så kallt. Jag behöver din trygghet, jag behöver dig. Det tomrum du lämnade efter dig är så stort, och så tyst. Dom minnena som jag har med dig, är dom bästa, det lovar jag dig. Och jag lovar att jag alltid kommer älska dig, och jag lovar att jag aldrig kommer glömma dig, vad som än händer! Jag vill bara att du ska komma tillbaka, jag vill bara ha dig hos mig föralltid.. men jag vet att det går inte, jag vet att det är omöjligt. Jag hoppas att du varje dag kände hur mycket jag älskade dig, hur mycket du verkligen betydde för mig, att du verkligen var min värld. Men jag är säker på att du kände det, för alla visste att det var mig du älskade mest, och att jag älskade dig mest. Är det fel att skriva: älskade? Jag menar, jag älskar henne fortfarande, men hon finns ju inte? Äh, jag vet inte. jag älskade och älskar henne. Har ni någonsin känt er så olyckliga, att när ni enbart tänker på händelsen så kan ni mer eller mindre gråta på beställning? Jag har det så nu, jag har verkligen fått känna hur det känns att älska på riktigt.. men jag ville bara säga det, att jag saknar dig, och att jag älskar dig, och jag hoppas att du har det bra där du är. En dag ses vi igen, det är jag helt säker på. Vänta på mig tills den dagen kommer, lova mig det? Det finns så mycket mer att säga, så mycket mer att skriva, att vårt kapitel redan är över är fruktansvärt overkligt och smärtsamt. Om jag bara kunde få tillbaka dig.. men, jag älskar dig min älskade Molly, jag älskar dig verkligen.






Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0