catchmeifyoucan

just nu känner jag mig så besviken på många.. många som jag en gång trodde var något att ha i mitt liv. jag bryr mig inte om ni tar åt er, för jag har kommit till den punkten i livet då jag känner att jag inte bryr mig mer helt enkelt.

jag ska inte ta upp mig själv till skyarna nu, men jag är den som alltid bryr mig, jag hör alltid av mig, jag ställer alltid upp.. men nu säger jag upp mig från den tjänsten. jag slutar helt enkelt. jag ska inte behöva höra av mig till alla, undra hur det är, när inte någon utav er gör det till mig. det får liksom vara nog nu! ni förtjänar verkligen en nominering för rollen ni spelar!

man blir trött, trött på att ni ska leka mrs. ärlig. "jag är så ärlig, och jag säger alltid vad jag tycker och tänker, jag snackar aldrig skit" bull-fakking-shit! försök trycka upp det i röven på någon annan för jag köper inte det. vi alla snackar skit, vi alla är skurkar i denna icke perfekt värld, ingen är oskyldig! vissa av er tar upp er själva till skyarna, långt ovanför molnen, men en dag har ni tagit er så långt upp att ni bränner er rejält på solen!

att behöva känna sig såhär besviken har aldrig inträffat mig.. förrens nu. och nu har jag verkligen fått veta hur det verkligen känns. antagligen en känsla många utav er redan känt! jag har insett.. äntligen insett, att jag behöver inte er i mitt liv längre.