catchmeifyoucan

igår var sorgens dag, det var sista gången jag såg jessica på 8 månader. åkte dit direkt efter jobb, var där runt 17:30, och åkte hem runt 22:00. skulle egentligen mer eller mindre bara stannat ett tag, men det gick inte, jag ville inte gå helt enkelt. det tog emot alldeles för mycket. hon fick två presenter utav mig, som jag först inte ville att hon skulle öppna när jag var med, men sen ändrade jag mig helt och hållet, så hon öppnade det när jag var där. det blev känsligt, det blå tårar, det blev skratt, det blec lycka, allt i ett liksom. gav henne ett album, där jag hade samlat alla bilder, texter, minnen, allt fanns mer eller mindre med. det tog sin tid att göra det, men det var så värt det. för jag vet hur mycket det betydde för henne att jag lagt ner mitt hjärta på att göra en sån personlig sak till henne. och jag älskade att göra den, för jag log efter varje bild jag klistrade in, skrattade efter varje text jag hade skrivit, asgarvade efter varje sjuk bild och text, det var lycka.. det är lycka! ♥ efter paketen hade öppnats så åt vi grillat med jessie och hennes famil. super gott, och super mysigt. det blev prat om allt, det blev många tårar, samt lyckliga skratt.runt 22:00 körde jessie mig hem, vi båda gick av bilen, och inte förrens då förstor vi båda att det skulle drya 8 månader tills vi ses igen. direkt när vi omfamnade varandra föll tårarna, vi berättade hur mycket vi betydde för varandra och bara höll om varandra i massa minuter. som jag sa till henne, "jag vill aldrig släppa, fast jag vet att jag måste!.." vi sto med andra ord och grät i varandras famnar. ): jag kan inte förstå, att idag har hon verkligen åkt, en utav mina absolut bästa vänner. jag saknar henne, och jag längtar redan tills vi ses igen! ♥