catchmeifyoucan

varje dag i mitt liv dör en del utav mig. mina kinder blir inte blöta för mycket, men när det kommer till djur så är mina kinder som små mjuka kuddar för mina tårar.. första gången jag såg detta klippet var för någon vecka sedan, och jag grät så mycket att det kändes som om det aldrig skulle ta slut. inom mig så kommer det aldrig ta slut, inom mig kommer jag alltid gråta. i min värld så kommer jag aldrig förstå hur man inte kan bry sig, jag kommer aldrig förstå hur man kan tycka detta är okey, jag kommer aldrig kunna förstå hur man kan se djur som redskap, eller som en börda.. jag vet att inte ens hälften utav er som läser detta förstår mina känslor, men det begär jag inte iheller. men det är dags att börja förstå! detta pågår varje dag, överallt, alltid.. ska du fortsätta att bara sitta och kolla på?