förändrad.

jag vet att många är "chockad" över min viktnedgång. det är jag själv också faktiskt, att jag har fått sån fruktansvärd disciplin på mig själv alltså. jag har alltid gått upp - ner, upp - ner. jag har gått på 1000 olika dieter, fixat det en-två veckor, sabbat det sedan.. när jag var tillsammans med mitt x så gick jag upp så äckligt mycket. när jag ställde mig på vågen och såg att det sto 79kg så minns jag hur ledsen jag verkligen blev, hur arg och äcklig jag kände mig.. ändå tog jag inte tag i det till 100% och det är skrämmande faktiskt. jag har verkligen hållt på i fem, fyra år, men aldrig riktigt lyckats att uppnå det jag har velat. jag har liksom inte haft någon disciplin på mig själv, och har levt i en bubbla. men för cirkus 1,5 månad sedan så var det som att något hände, för det bara slog om helt och hållet. jag har super disciplin på mig själv och verkligen inget kan hindra mig. jag har gått ner 19kg och inte en endast gång på denna resa har jag svikit mig själv. det är som min mamma sa "det måste hänt något inom dig som aldrig funnits där förut" och jag är villig att hålla med henne. jag har kontroll, vilket jag aldrig haft innan! jag vet med mig att jag aldrig skulle svika mig själv i dagsläget, och jag vet att det finns inget på denna jord som skulle kunna få mig att gå tillbaka till mitt gamla liv. jag har ett nytt liv nu, och jag kommer hålla fast vid det. till 100% alltså! och ni som läst min blogg, eller känner mig, ni vet mycket väl att jag skrivit tusen gång "nya livet börjar imorgon!" och det har ju aldrig gått så bra. men detta är jag nu, detta är mitt nya liv. jag är glad, jag mår bra. jag har gått ner tre storlekar i byxor, storlek xs/s i tröjor är precis rätt för mig nu. det finns inga hinder längre. skruven som var lös innan, är nu på plats och den lossnar aldrig igen! folk har sagt "men du lever ju inte om du inte äter något gott?! hur kul är livet då liksom.." då ställer jag en fråga till er: tycker ni det är att leva att avsky sin kropp? att känna "jag kommer aldrig visa mig naken!" att känna att man inte kan leva livet fullt ut? att man känner att man inte kan ha den fina tröjan man alltid velat ha?.. jag har icke-levt i alldeles för många år. äntligen har jag börjat leva så som jag verkligen vill leva. efter 22 år så har livet tagit en rejäl vädning och visat mig att jag kan uppnå det jag vill. jag går aldrig tillbaka, aldrig.. jag är där i livet som jag verkligen vill vara. jag är förändrad, helt och hållet, och jag är för en gångs skull stolt över mig själv! jag tackar som sagt alla som sagt så fina saker till mig. jag uppskattar det så himla mycket så det finns inte. tusen tack! gör mig en tjänst - ge aldrig upp. har du ett mål? ta dig dit. vänta inte på att livet ska ta dig dit, för det kommer inte hända. det är du som får ta dig dit du vill i livet. jag vill verkligen vara in inspo. källa för er, och känner ni att ni behöver hjälp - har frågor, så tveka inte. det är dags att börja leva så som man vill leva. låt ingen hindra er, och låt inte er själva hindra er. jag mår bra - jag glänser. gör du det?









dessa bilder får mig att må så himla dålig alltså.. detta var inte okey, och inte snyggt..
jag  kommer  aldrig komma dit igen. tar emot att visa er dessa bilder, men jag måste
visa er.. ni måste se med egna ögon. sista bilden skapar tårar i mina ögon..







framstegen som jag gjort ser ni på dessa bilder. idag är mitt liv så mycket
bättre  och  jag hoppas ni uppskattar att jag öppnat upp mig såhär mycket
samt visat er bilder på förr och nu..

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0