något att tänka på.
har ni tänkt på hur ofta vi säger att människor förändras? jag tror inte på det om jag ska vara helt ärlig. jag tror inte på att människor förändras, jag tror att dom mer och mer visar vem dom egentligen är: people don't change, they just become a clearer version of who the really are.
vi är snabba med att dömma, när vi egentligen borde inse, att allas rätta färger kommer fram förr eller senare. vissa visar sina tidigt, andra dra ut på det, veckor, månader, år.. det är inte direkt som att folk är falska, det är mer som att folk gömmer sig bakom någon dom inte är, kanske vill vara, men egentligen inte är.. alla har vi varit med om någon som vänt kappan efter vinden, men har dom egentligen gjort det? eller har dom bara plockat fram sitt riktiga jag? vi ser det som att vi blir glömda, som att vi inte betydde något. vi blir lämnade efter ett starkt förhållande, en stark vänskap. vi står och ser på när den andra personen tar sina sista steg ut ur våra liv. du undrar varför, du undrar om hon/han kommer komma tillbaka, kommer du se honom/henne igen? sanningen bakom är nog egentligen rätt enkelt, rätt simpel, och rätt korrekt. vi blir äldre, våra färger bli svagare, kanske starkare, kanske en dag går inte era färger ihop längre, kanske dom aldrig har gjort det. även om du alltid velat, kanske fortfarande vill. vi inser inte, just av den enkla anledning av att vi inte vill inse. men vi borde, vi borde verkligen inse vilka färger som är våra favoriter, vilka vi passar ihop med. men vi bryr oss för mycket, det är så vi är byggda, vi har känslor, även om dom inte alltid är positiva, kanske för det mesta negativa.. vi styr inte över våra känslor, sägs det. svaret är oklart! man borde inte bry sig, men man gör det.. på något sätt finns det alltid en anledning till varför vissa människor inte följer med oss in i framtiden. vi kämpar, och vi försöker, vi hör av oss, vi visar att vi finns.. varför gör vi det? när vi inte får något tillbaka. vi väntar ivrigt på ett sms, ett samtal, men det kommer aldrig, vi blir ledsna, vi blir besvikna, och egentligen kan vi enbart klandra oss själva, för att vi bry oss för mycket om någon som inte bryr sig lika mycket om oss. vi sitter och väntar, låter tiden rinna iväg, låter oss själva undra vad som ska ske och när det ska ske, vi undrar vad som är fel, tusen frågor men inga svar. vi undrar varför vissa låtsas bry sig, när sanningen är så mycket enklare än en lögn med tusen nålar som folk enbart skadar sig på. ibland undrar jag om folk använder tomma ord, mest för att det ska låta bra, mest för att rädda sig själv och för att få stå i rampljuset som den mest äkta och bästa. men ramljuset lär släckas, din hemlighet lär kläckas. en dag är det dags att sluta vänta, sluta undra. en dag är det dags att inse, dags att vända om och lämna dom vi en gång i tiden trodde var dom vi skulle åldras tillsammans med. as we grow up we don't lose friends we just learn who the real ones are.
vi är snabba med att dömma, när vi egentligen borde inse, att allas rätta färger kommer fram förr eller senare. vissa visar sina tidigt, andra dra ut på det, veckor, månader, år.. det är inte direkt som att folk är falska, det är mer som att folk gömmer sig bakom någon dom inte är, kanske vill vara, men egentligen inte är.. alla har vi varit med om någon som vänt kappan efter vinden, men har dom egentligen gjort det? eller har dom bara plockat fram sitt riktiga jag? vi ser det som att vi blir glömda, som att vi inte betydde något. vi blir lämnade efter ett starkt förhållande, en stark vänskap. vi står och ser på när den andra personen tar sina sista steg ut ur våra liv. du undrar varför, du undrar om hon/han kommer komma tillbaka, kommer du se honom/henne igen? sanningen bakom är nog egentligen rätt enkelt, rätt simpel, och rätt korrekt. vi blir äldre, våra färger bli svagare, kanske starkare, kanske en dag går inte era färger ihop längre, kanske dom aldrig har gjort det. även om du alltid velat, kanske fortfarande vill. vi inser inte, just av den enkla anledning av att vi inte vill inse. men vi borde, vi borde verkligen inse vilka färger som är våra favoriter, vilka vi passar ihop med. men vi bryr oss för mycket, det är så vi är byggda, vi har känslor, även om dom inte alltid är positiva, kanske för det mesta negativa.. vi styr inte över våra känslor, sägs det. svaret är oklart! man borde inte bry sig, men man gör det.. på något sätt finns det alltid en anledning till varför vissa människor inte följer med oss in i framtiden. vi kämpar, och vi försöker, vi hör av oss, vi visar att vi finns.. varför gör vi det? när vi inte får något tillbaka. vi väntar ivrigt på ett sms, ett samtal, men det kommer aldrig, vi blir ledsna, vi blir besvikna, och egentligen kan vi enbart klandra oss själva, för att vi bry oss för mycket om någon som inte bryr sig lika mycket om oss. vi sitter och väntar, låter tiden rinna iväg, låter oss själva undra vad som ska ske och när det ska ske, vi undrar vad som är fel, tusen frågor men inga svar. vi undrar varför vissa låtsas bry sig, när sanningen är så mycket enklare än en lögn med tusen nålar som folk enbart skadar sig på. ibland undrar jag om folk använder tomma ord, mest för att det ska låta bra, mest för att rädda sig själv och för att få stå i rampljuset som den mest äkta och bästa. men ramljuset lär släckas, din hemlighet lär kläckas. en dag är det dags att sluta vänta, sluta undra. en dag är det dags att inse, dags att vända om och lämna dom vi en gång i tiden trodde var dom vi skulle åldras tillsammans med. as we grow up we don't lose friends we just learn who the real ones are.
Kommentarer
Trackback
