catchmeifyoucan

för några år sen .. fem år sen kanske? kanske mer tillochmed .. vilket fall som helst, då började jag prata med en kille, på msn, vi pratade varje dag, smsade varandra, vi sågs aldrig, men vi tyckte hemskt bra om varandra, och vi visade det genom massa olika sätt, bilder, skrev fint till varandra, you name it. ni vet, vi var unga, vi levde lite i en dröm värld.

tiden gick, allt blev svagare och svagare, men fanns tillfällen då vi pratade och så, och så är det idag med. vi pratar då och då. inte alls mycket, men hur lite kontakt vi än har, så bryr jag mig ändå lika mycket som förr ..

och detta inlägg är för dig, bara dig. och du ska veta att jag tänker på dig, och det som hänt. och jag hoppas att du ska finna styrkan igen. jag vet att det är tufft, jag vet att det kommer ta tid, jag vet .. jag säger såhär, låt det ta tid, för det som hänt bör inte hända, men har nu hänt, och jag känner med dig, det har jag berättat för dig. även om du inte tror det idag, eller imorgon, eller nästa vecka, så kommer det komma ljusare dagar. dom säger ju att tiden läker alla sår, men ärren består. det stämmer, även om ärret kommer bestå, så kommer såret läkas med tiden. en dag kommer det att kännas lättare, du kommer hitta viljestyrkan igen, och glädjen kommer hitta dig med tiden.

även om du inte tror det, så blir jag jag blir gråtfärdig när jag tänker på det .. jag förstår hur jobbigt du måste ha det .. men jag vill ändå att du ska veta att jag finns här för dig, dag som natt, jag är bara ett samtal bort. så vare sig du vill eller inte, så kommer jag alltid finnas här.

som jag sagt, jag vet inte hur du känner, det gör jag verkligen inte, för det som hänt dig, har inte hänt mig, så därför ska jag inte sitta och skriva att jag vet hur du känner. men även om jag inte vet, så förstår .. jag förstår dina känslor, och hur tom du känner dig. men jag vet även att det tomrummet kommer fyllas igen, sakta men säkert.

vilket fall som helst, jag finns här för dig, när du vill.