förhållande.

jag har kommit fram till en sak, och det är att detta verkar vara en känslig tid för väldig väldigt många! många förhållande som har sitt slut, många som blir sårade, jag tror ni vet vad jag menar.

tänk efter, noga: finns det något jag lärt mig på egen hand, så är det att även om du älskar ngn högst upp på jorden så ska du aldrig låsa dig. för du kommer aldrig ha ett säkert kort på "att det alltid kommer vara vi" men jag vet, jag vet .. man blir kär, man tycker om och allt verkar vara en stor önske-dröm! och ja, för vissa är det en dröm som varar, men det är inte många såna drömmar som blir fulländade. ett förhållande slutar ofta med tårar, men jag vet vad ni tänker: så kan man ju inte tänka, då kan man ju aldrig ha ett förhållande! visst, ni har rätt, men på något sätt, så måste man faktiskt ha den tanken med sig när man inleder ett förhållande! jag tycker att det är viktigt som tusan att man vet om att det kan sluta dålig, även bra såklart, men just att det kan sluta illa måste man ha med i beräkningarna. och nu menar jag inte att du ska tänka på det all the time. verkligen inte! men du ska ha det med dig hela livet. för en dag så blir du lämnad, och sårad, och har du då inte haft det med i din beräkning så kommer du bara bryta ner totalt, det kanske du gör ändå, jag vet inte, jag kan tyvärr inte besvara andras känslor. men man måste inse att det är såhär livet är, livet är fullt med överraskningar, bra och dåliga! du kommer bli sårad en, två, kanske fler tusen gånger, det vet man aldrig! du är inte ensam, det händer dagligen, varje minut!

gör saker som gör dig lycklig: jag har haft tre långa förhållande, alla har tagit slut utav något skäl, men här sitter jag, i ett stycke, ni ser! många kallar mig - känslokall! man kan tycka det, men så är det inte. alla är inte som jag, det säger jag inte. min mamma säger att jag reagerar såhär pga att jag inte varit helt kär i någon utav dom, hon kanske har rätt? för det är så, att när någon gjort slut, så har det tagit emot, men dagen efter är livet som vanlig för mig igen. jag vet inte om det är för att jag inte varit kär, eller om det ät för att jag kan hantera det väldigt väldigt bra .. (?) men jag vill bara påpekar att det är viktigt att man vet att livet inte tar slut pga att man blir lämnad. jag anser att det finns en mening med att man inte ska vara tillsammans om någon lämnar en. sen man måste få ta sin tid att läka, men under tiden man läker, så tycker jag att det är viktigt att man gör saker som får en att skratta och gör en lycklig. träna, umgås med kompisar, shoppar, festar loss, you name it! sålänge det gör DIG lycklig, det är det viktigaste! du kommer kännas tufft, men .. du överlever!

läkar-tiden, och frågor: under "läkar-tiden" så får du även en bra tid att fundera över livet, vilket är bra! dock så är felet med att man tänker för mycket är att man tänker "fel": vad gjorde jag för fel? vad kunde jag ändrat på? varför blev det som det blev? jag säger såhär, låt dom frågorna komma, besvara dom så gott du kan, men lägg sedan undan dom! för det är såna frågor som gör att du bryter ner dig själv totalt! du klandrar dig själv för allt och tillsist orkar du inte mer. lätt hänt, jag vet! men man måste försöka med all sin kraft! det finns en mening med att blir som det blir! DU kanske gjorde något fel, MEN, det gjorde även HON/HAN också! man är två i ett förhållande, så klandra inte bara dig själv!

tänk positivt, där finns alltid något gott!: jag tycker även att det är viktigt att man ser det positiva, tänk vad många fina minnen man fått ihop! minnen som man kan leva gott på, som man kan skratta åt när man blir äldre! och hur man än vrider och vänder på det, så tror iallafall jag, att där kommer något positivt ur det negativa, om ni förstår vad jag menar? ..

minnen, slänga?: sen är jag iallafall en sån person som inte vill ha materiella-minnen kvar! bilder, kort, saker - släng det. varför ska du ha kvar det? fast hey, visst! känner du: äh, detta kan jag ha kvar utan att bli ledsen bara jag kollar på det. så visst, behåll det. det är upp till var och en. sålänge det inte gör dig ledsen, och bryter ner dig totalt! enligt mig så kan det väcka känslor, och minnen till liv igen - inte bra, enligt mig! man - måste - gå - vidare! gör bara saker som du klara av! plåga inte dig själv med deppig musik, bilder på er, minnen - sålänge som du inte fixar det! detta är en tid du har att tänka på dig själv, och vad som är bäst för dig, ingen annan, bara dig! du är prio ett!

vänner, äkta vänner: viktig är också att du har dina vänner där hos dig, som stöttar dig, som hör av sig! oftast i såna här tillfällen så ser du vilka som är äkta och vilka som inte äkta! du behöver alltid dina vänner! men extra mycket i dessa tuffa tider! berätta hur du känner - dina vänner kommer hjälpa dig så gott dom bara kan! även i ett förhållande, se till att dina vänner delar första platsen med din pojk/flickvän! dom säger ju att killar/tjejer kommer och går, men vänner består. jag säger, att det stämmer inte! vänner går sin väg dom också. visar du inte att du bryr dig, och att du finns där, så står du en dag där helt ensam, utan vänner! du måste finnas där precis lika mycket för dom, som dom finns där för dig!

var inte självupptagen: folk är glada för din skull, att du hittat någon! men man kan ofta bli självupptagen, och bara prata på om sig själv, och sitt förhållande, boooring! ta inte bara emot frågor, fråga själv! ibland räcker det med ett simpelt: hur är det? är du självupptagen så kommer du få äta upp det själv när det väl tagit slut och ingen orkar lyssna på dig mer! bry dig om andra, så bryr sig folk tillbaka!

tacka inte nej: tacka inte nej till hjälp! lås inte in dig i någon bubbla när det tagit slut. låt folk hjälpa dig, prata ut om det! ta emot hjälp utav dom som vill hjälpa dig. lätta på ditt hjärta, då kommer du må så mycket bättre!

kärleken är det finaste som finns, men det finaste som finns kan försvinna när du minst anar det. men kärleken kommer åter, och finner dig en dag ..


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0